In i något nytt..

Jag tycker den texten är så sann för mig. Jag är uppmärksam på vad jag säger, när jag säger det och varför jag säger vissa saker. Vem det är som säger det, jag kan idag verkligen separera vem av mina jag som pratar. Ibland är det motstånd i att vara kärlek, att säga kärlek och att agera kärlek. Det kan komma ut saker som jag inte alls ville säga MEN dom tillfällena blir färre och färre. Att jag idag verkligen vet innebörden i mina ord, vilken styrka dom har, jag kan förändra, jag kan förtära med mina ord. Tänk att vi ens har ord att prata med, att vi kan prata ut och på så vis förstår vi varandra, så mkt kärlek om vi använder dom "rätt".

Det är fint för mig i mitt liv och se hur mina ord påverkar mig själv och alla runt mig. Och att leva som jag lär och göra allt jag vill.

Jag får öva på min systerson, han är min läromästare. Jag får öva på att vara så mjuk, så tydlig, rak och enkel. Att vara kärlek och möta han i hans mjukhet. Han älskar mig så himla mkt, jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på det. Jag förstår oxå varför han gör det. För när jag är sann så är han den som ser, han känner och han vet när jag är äkta.

Jag tänker ofta på att släppa på allt mitt innan jag möter han, att bara vara i han och min bubbla. Att möta han i alla hans "NU" för det är ju så ok att det tar 2 timmar att gå hem från dagiset. Vi såg ju den där stenen, vi pratade med trädet och vi var i nuet. Mmmm han är verkligen min stora läromästare. Jag bugar inför han, fast han ser det som en kram =)

Snart kommer ett nytt liv till världen. Jag är tacksam att jag kan möta detta liv med en helt annan medvetenhet. Den 14 nov föds Havanna el Enzo till världen och jag får ta del. Så fint.

Jag då, vart befinner jag mig i allt. Jo, jag är i en utmattningsfas. Och det är ok. Jag vet om det, jag känner den och jag gör något åt det.

Förändring kan ske och jag är nyfiken på vart detta leder mig, allt jag vet är att något nytt och stort har öppnats upp. Jag har mött ett vertyg och tillsammans går jag in på en ny stig.

Jag finns, för att vi finns.

Pussss

ljus

Jag minns för några månader sen, jag kände mig så otroligt nära änglarna då jag varje dag lyssnade på änglameditation, tills det slog mig; är ju mig själv jag ÄR nära, jag hade så fin kontakt med mig själv, på så vis oxå med mina älskade änglar.

Det vill jag ha i mitt liv varje dag, så nu när jag vaknar så mediterar jag

tillsammans men dom älskade. Jag får så mkt kärlek, så mkt healing av dom.

Nu är jag trött, efter en rad olika händelser i familjen så behöver jag nu mental vila.

Så massa skog, meditation och baravara.

Ljus, vad vore livet utan levande ljus, kan sitta i timmar o titta på mina fina ljus...

Mött i kärlek

Missbruk, anhörig och känslor runt detta

Jag är anhörig, vi har missbruk i min familj. Min älskade bror har sjukdomen och är narkoman.
För många är detta nytt men för fler av oss har vi något band till det. En del vill inte prata om det men jag väljer nu att göra det.

Idag tog han sitt beslut att lämna beh hemmet. Vilket leder mig o min övriga familj till att ta ett beslut om vi kan ha han i vår familj el inte. O jag kan inte.

Detta är en familjesjukdom....

Många lider och lider mest av att vara medberoende. Även jag är det men är nu MEDVETEN om mitt medberoende. Jag anser att vi alla är beroende av något. Förhållande, mat, spel, droger,sex el vad som. Sen utvecklar en del ett starkt beroende och andra inte men ALLA kan vi hamna där,det är verkligen inte vissa personligheter som är beroende.. ALLA kan bli det, livet kan ta vändningar som vi inte kan hantera....

Jag som anhörig får ta mina val, mina beslut för att jag inte ska bli sjuk i detta, jag vill o kan inte ha en relation till honom, dagen då han vill och är redo att förändra sitt liv, ta behandling och be om hjälp, ja då kan jag öppna min dörr igen. Tills dess är den stäng. Då jag är viktigas i mitt liv.

Jag är orolig för hans liv, jag går inte in mer på detta men ni som vet och har någon nära förstår vad jag menar. Denna sjukdomen ÄR dödlig.

Jag är maktlös, det jag kan göra nu är att ta ansvar för mig o mitt liv. Be för honom och fortsätta ge han min kärlek, så han en dag väljer livet och inte vägen till döden.. att leva mellan liv och död är hemskt.

GUD GIV MIG SINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG KAN FÖRÄNDRA...
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN..

Jag och min syster gick ikväll på ett möte för "vuxna barn" AcOa, dit kan man gå när man har en anhörig el levt och lever i en dysfunktionell familj/miljö. När vi är barn tar vi på oss såå mkt och växer vi då upp i en dysfunktionell familj så sätter detta djupa spår som följer oss genom livet. Gå in på www.acoa-sverige.org om du vill veta mer.

RESPEKT till alla som tar sig ur ett missbruk, underbart fina människor.
Jag tycker vi tänder ett ljus för alla som är där ute, vi ber att dom hittar hem igen.
Jag tänder även ett ljus för mig själv, att jag tar ansvar för mitt liv och dom jag har nära.

KÄRLEK Anna

Pånyttfödd.....

Nu ska jag försöka få ner mina känslor i ord... Mina upplevelser av kurs 12 med Katarina....


Kom ditt självsäker och lycklig, gick upp inför gruppen o berättade hur jag mådde, va en del i övningen. ALLA sa att det inte fanns någon känsla i det jag berättade, bara en fasad..

Sen började kursen ordentligt... Vi jobbade med det lilla barnet i oss bla.
När jag va 3 år tog jag ett beslut; om det är såhär att va människa då vill jag inte vara med...... stängde mig ute från att vara o leva som människa, knöt inte an så mkt till människor, hade inte tilliten till människor.. bara till djuren..
Så sviken, så övergiven. Det beslutet jag tog där har präglat hela mitt liv..

Min far valde bort oss när vi var små, det har haft stor betydelse i mitt liv, har under 4 års tid jobbat bort detta hos Katarina. Har en underbar mor, men ett barn behöver båda sina föräldrar.

Vi gjorde jättedjupa övningar på barnet i oss och annat. Katarina va mkt "hård" mot mig då mitt försvar är stark. Idag sköt hon sönder allt.. JAG BÖRJADE FÖRSTÅ.. jag började erkänna ALLT om vem jag var/är och trodde att jag var.... Jag släppte allt och i samma ögonbick blev jag så fri, för 1 gången i mitt liv blev jag fri på riktig i känslan, i hjärta och själ... som jag har längtat efter FRIHETEN..

Jag är ingen, jag är allt.. vem är JAG?? bröts ner så totalt och vaknade upp o inte visste vem ÄR jag, nu börjar min resa, lugnt o med små steg.

Jag har varit 2 st i en.. nu har jag tagit in mitt ego, vi är ett nu, jag är HEL... nu ÄR det JAG & JAG..... tillsammans är det jag & älskade jag..

Att tillåta mig vara anna fullt ut, så att jag är lycklig.
Att känna alla mina känslor, inte i huvudet utan ner i hjärtat.
Att medvetet välja vad jag vill ha o inte ha. Ja & nej...
Att inte fly utan stå kvar, mina flyktvägar o gamla beteenden är jag mkt medveten om.
Att vara medveten i min existens i livet.
Göra VAD JAG VILL MEDVETET..

Att i allt jag gör vara medveten, då spelar det ingen roll vad jag gör o inte gör, så länge jag VÄLJER det själv o är medveten och tillfreds och lycklig i mina val. Det är att leva för mig..

Jag böjde på min hårda nacke, jag erkände hur stolt jag var.. tänk er att ni erkänner ALLT.. vad finns då kvar? vem finns då kvar?? I hysterisk gråt föll jag ner, jag bara gav upp... DÅ KOM BEFRIELSEN... vilken jävla resa, vilken underbar upplevelse..den innehöll allt..
Att erkänna rädslorna, begränsningarna, SORGEN, ÖVERGIVENHETEN...

sååå stolt över mig själv att jag gick in i alla dessa känslor o tro mig, jag kunde inte fly undan, hur ont det än gjorde så va jag kvar i känslan. Katarina släppte mig ej, jag led igenom den o kom ut som en ny Anna. Min fasad försvann, fram kom ett mjukt ansikte....

En stor del av ALLT som hände, o massa annat spännande.. jag vet inte så mkt mer själv då allt känns nytt för mig, jag är pånyttfödd =) fått sååå fina redskap för hur jag ska göra, hur jag tar mig tillbaka till min existens när jag tappar den..

Liten del av allt, ville dela med mig själv och er.
KÄRLEK

Wow vilken upplevelse

Idag åkte jag med min far till kyrkan, han arbetar som begravningsentreprenör. Kvinnan jag mötte i dörren var en präst, jag hade såklart frågor till henne och jag fick mina svar. Spännande varför hon valde att just bli präst. Träffade alla fina människor där som visade mig runt i kyrkan. En begravning skulle snart börja och i kyrkan stod en kista. Allt var lugnt och fint och jag fick svar på alla mina frågor.

La min hand på kistan, själen som låg där i började prata till mig, hon va så fin, så glad och fri. Jag ser ju inte henne men jag känner och jag lyssnade till henne samtidig som jag med andra örat hörde vad mannen pratade om.

Sen gick vi ner till pappas jobb, till bårhuset och krematoriumet. Ledd av en mkt fin kvinna som berättade allt steg för steg. Jag va mer än nyfiken =)

Pappa tittade på mig o frågade så allt va ok, o det va ok. Lugnt o stilla o så naturligt.

Inne i bårhuset låg 3 kroppar, med lakan över sig, med mitt enorma luktsinne drog jag koftan över näsan men det luktade inget, va bara kyligt o tyst. Detta visar vi ej på våra studiebesök sa hon men du är undantag =) tacksam för det, sen vidare in till alla kistor i väntan på begravning. Dessa fina kistor...

Vidare sen till ugnen där kremeringen sker, det va även här lugnt o stilla, va en mkt mkt stor ugn, jag fick titta in, där låg ben och det som fanns kvar av en kropp. Dom tänder ljus för varje kropp som åker in. Annelie som jobbade här berättade om allt, så himla facinerande.

Vi dör, själen flyger upp och kvar finns kroppen, som ska gå igenom olika steg o sedan bli aska. Inget otäckt alls, bara underligt hur det funkar. Vi lever o när vi dör går det som på räls även här, in o ut ur ugnar o ner i fina urnor. Det som va lite roligt va o få se alla gamla saker som fanns i kroppen som inte brinner upp, höftkulor, knän och annat som vi opererar in. Det brinner ju inte upp utan läggs på ett annat ställe, o hela processen innan det blir till aska.

Jag är så tacksam för att jag fått se allt detta idag, frågor är besvarade. Fina urnor, både dom vi sänker ner i havet, minneslunden och dom andra. Där stod kistor med en människa i, till en början va det lite hmmm men sen smälte jag in och det va bara så lugnt, stilla och väldigt naturligt. Hade jag bott i skåne hade jag garanterat jobbat med min far.

Min syn på livet o döden gör att jag upplever detta som lugnt o stilla.

MM nära döden va min dag.

Min mamma o även min far är rädda för att dö, lite komiskt att pappa jobbar med det han gör. Har lyssnat många timmar på allt han har o berätta om detta. Behövs verkligen rätt man på rätt ställe här, att vara ödmjuk, lugn och visa stor respekt i livets slutskede mot den döde och anhöriga.

TACKSAM.

Kärlek Anna

Tårar rinner av oändlig kärlek

ÄLSKAR och njuter.

En natt hade en man en dröm.

Han drömde att han gick längs stranden tillsammans med herren.

På himmelsen flammade scener ur hans liv förbi.

I varje scen såg han två par fotspår i sanden-ett från honom själv och ett från herren.

När den sista scenen försvunnit, tittade han bakåt längs fotspåren. Han såg då att flera gånger i det förflutna av hans liv, fanns bara ett par fotspår.

Han såg vidare att detta inträffade vid de tillfällen i hans liv då han haft det som svårast.

Detta bekymrade honom, så han frågade herren. Herre, Du sa, att om jag beslutade mig för att följa Dig, skulle du för evigt vandra vid min sida. Men nu har jag sett, att under det svåraste stunderna i mitt liv finns bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte att Du kunde överge mig då jag som mest behövde dig.

Herren svarade: Mitt älskade barn. Jag älskar dig och kommer aldrig att överge dig.

Men, under de tider av prövningar och lidande, då du endast ser ett par fotspår----

då bar jag dig.

Jag får tårar i ögonen varje gång jag läser detta, känner av hela mitt hjärta. Kärleken som herren ger mig dagligen, en gränslös kärlek. Kan inget annat än älska mer och mer. Jag ger all min kärlek till skapelsen, då skapelsen ger mig allt.

I djupet av mitt hjärta.

JAG ÄLSKAR