Skogen och tid för tankar, att komma, att gå...

Jag ÄLSKAR denna bilden.

En dag i lång vila innan jag klev upp, så skönt att drömma. O inatt va det en spännande dröm, ville inte vakna upp. Ut i skogen för att andas och gå. En kall vind men solen värmde mitt inre, jag ÄLSKAR. Framåt em saknade jag skogen så jag och vov åkte ut igen, en fin runda med en sol som gick ner. Tänt upp med ljus, så varmt inne o så pass kallt ute. Tacksam för mitt hem, mitt varma hem. Tacksam för mina underbara vov, att jag ÄR frisk. Att jag ÄR jag.

Allt har verkligen sin tid, folk behöver sin tid för att mogna. Jag kan finnas där, jag kan väljas bort för att tiden inte är mogen. Jag lär mig att ha tålamod, mkt tålamod behövs. Jag vill ibland finnas där tiden inte ÄR mogen, det går inte för det är inte menat att jag ska befinna mig där då hur mkt jag än önskar och vill. Då tar jag kontakt med mitt högsta ljus för att nå han/hennes högsta ljus, på så vis kan jag nå fram. Allt är planerat så fint och bra, tiden har ingen stess för tiden finns inte ens. Mer o mer vill jag inte styras av en tid, kroppen säger åt mig när det är dax ändå, bara jag lyssnar till den. Jag ÄR medveten, jag får "vänta" in, under tiden lever jag fullt ut. Dom,han/hon kommer när tiden är inne. Jag finns här då, jag finns alltid här. Jag älskar att finnas till, jag älskar att ta del i detta. I detta NU, med alla intressanta och unika människor. I detta spel är jag en bricka och en pjäs. JAG ÄLSKAR.

Jag Anna Nielsen ÄR en del av detta mysterium som pågår.

TACK.

Mött i LIVET