Tankar...

I slutet av dagen ÄR det jag o mitt.. I den stunden är vi med oss själva. Vi kan inte fly, mer än in i drömmen men även där bearbetas det. Jag är tacksam för att inte kunna fly, för att möta, för att stilla mitt inre. Innan jag blundar in och drömmer mig bort.

Det är ömt, ödmjukt och kärleksfullt när vi blundar in.

När folk sover blir mitt hjärta så varmt, så orörda, så oskyldiga.

Är nåt magiskt över denna rofyllda vilan.

Mött i stunden med vårt inre.