Jag är anhörig, vi har missbruk i min familj. Min älskade bror har sjukdomen och är narkoman.För många är detta nytt men för fler av oss har vi något band till det. En del vill inte prata om det men jag väljer nu att göra det.
Idag tog han sitt beslut att lämna beh hemmet. Vilket leder mig o min övriga familj till att ta ett beslut om vi kan ha han i vår familj el inte. O jag kan inte.
Detta är en familjesjukdom....
Många lider och lider mest av att vara medberoende. Även jag är det men är nu MEDVETEN om mitt medberoende. Jag anser att vi alla är beroende av något. Förhållande, mat, spel, droger,sex el vad som. Sen utvecklar en del ett starkt beroende och andra inte men ALLA kan vi hamna där,det är verkligen inte vissa personligheter som är beroende.. ALLA kan bli det, livet kan ta vändningar som vi inte kan hantera....
Jag som anhörig får ta mina val, mina beslut för att jag inte ska bli sjuk i detta, jag vill o kan inte ha en relation till honom, dagen då han vill och är redo att förändra sitt liv, ta behandling och be om hjälp, ja då kan jag öppna min dörr igen. Tills dess är den stäng. Då jag är viktigas i mitt liv.
Jag är orolig för hans liv, jag går inte in mer på detta men ni som vet och har någon nära förstår vad jag menar. Denna sjukdomen ÄR dödlig.
Jag är maktlös, det jag kan göra nu är att ta ansvar för mig o mitt liv. Be för honom och fortsätta ge han min kärlek, så han en dag väljer livet och inte vägen till döden.. att leva mellan liv och död är hemskt.
GUD GIV MIG SINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG KAN FÖRÄNDRA...
MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN..
Jag och min syster gick ikväll på ett möte för "vuxna barn" AcOa, dit kan man gå när man har en anhörig el levt och lever i en dysfunktionell familj/miljö. När vi är barn tar vi på oss såå mkt och växer vi då upp i en dysfunktionell familj så sätter detta djupa spår som följer oss genom livet. Gå in på www.acoa-sverige.org om du vill veta mer.
RESPEKT till alla som tar sig ur ett missbruk, underbart fina människor.
Jag tycker vi tänder ett ljus för alla som är där ute, vi ber att dom hittar hem igen.
Jag tänder även ett ljus för mig själv, att jag tar ansvar för mitt liv och dom jag har nära.
KÄRLEK Anna
3 kommentarer:
Ska tända ett ljus för er älskade!!! Finns för dig! puss pusss
Va sant du skriver syster. Hade inte fått till känslan själv, känner mig så vilsen i tankarna just nu. Det pendlar mellan ilska, tårar och hopplöshet och meningen men det som händer är som bortblåst, kanske kommer känslan för meningen tillbaka, kanske inte. En dag i taget, vi lever idag och kan inte påverka mer än dagen. Älskar dig, glad att vi har varandra. Puss
Kram och kärlek till dig i din situation
Skicka en kommentar